Dette innlegget som vi tidligere har publisert på derimot.no er fortsatt hyperaktuelt. Ikke minst i forbindelse med forslagene om utbygging av stadig nye vindkraftfelt som vi må subsidiere, som Norge ikke trenger, som raserer vår verdifulle natur og hvor det økonomiske overskuddet av virksomheten havner i utenlandske lommer.
Knut Lindtner
Kampen mot EUs energipolitiske overgrep og hva de politiske partiene må gjøre
Av Olav Boye
Nei til EU er i gang med en kampanje hvor en setter søkelyset om ACER, EUs energibyrå, som skal overvåke at de markedsliberalistiske prinsipper blir i varetatt i EUs energimarked. Det er prisverdig at Nei til EU tar kampen mot EUs maktovergrep mot produksjon og salg av energi, ikke minst strømforsyningen. Utenforlandet Norge er en energipolitisk stormakt, som er av største interesse for den imperialistiske Europeiske Union, en føderal supermakt under oppbygging.
Når ACER ble etablert i 2009 var det ikke begynnelsen på EUs energipolitisk maktovergrep, men foreløpig avslutning på EUs mangeårige kamp for å få på plass en sentralstyrt såkalt EUs Energiunion. Flere EU-stater har motvilje akseptert at EU skal ha styringen på den europeiske energiforsyningen. Frankrike har stort sett lagt egne nasjonalistiske betingelser til grunn i debatten om EUs politiske utvikling. De har den største andelen av strømforsyning fra atomkraftverk, hovedsakelig på grunn av billig uran fra sine tidligere kolonier i sentrale Afrika. På tross av sanksjoner, er EU-statene avhengig av gass fra det energirike Russland. EUs imperialistiske energipolitikk er rette mot en rekke land, som har de ressurser EU sårt trenger.
Den norske energiloven av 1991, ble gjennomført av Senterpartiets statsråd Eivind Reiten, med full støtte fra de to markedsliberalistiske og EU-føderalistiske politiske tvillingene, Arbeiderpartiet og Høyre. Kommentatorer påpekte at Norge hadde fått verdens mest markedsstyrte energilovgivning. Imperiebyggerne i Brussel la det norske lovverket til grunn for sin energipolitikk. Senere ble den norske energiloven en del av EØS-avtalen. Vi er derfor i den situasjonen at hvis regjeringen eller Stortinget skulle ønske å endre energiloven, må det skje innenfor rammen av den markedsliberalistiske EØS-avtalen. Vi vet av erfaring at det er nærmeste umulig.
EØS-avtalen tjorer oss til det synkende skipetFra 1. desember 2009 trådde Lisboa-traktaten i kraft. Den er i realiteten EUs avviste forslag til en føderal grunnlov for EU. Her blir det fastslått at EUs politikk skal baseres på overnasjonal føderalisme og markedsliberalistiske prinsipper, noe som betyr at andre politiske ideologier er forbudt, som sosialdemokrati, sosialisme eller kommunisme. Det betyr i realiteten at folkestyret på alle nivå er avvist til fordel for sentralstyring fra eurokratene i Brussel. Hovedsakelig på grunn av EØS-avtalen er Norge forpliktet til å følge EUs politikk på de fleste områder, – i dette tilfelle energipolitikken. Når et flertall i regjeringen i sin tid godkjente EUs omfattende tjenestedirektiv, var også energipolitikken en del av den pakka.
Nei til EUs angrep mot ACER er et angrep på slangens hale, i stedet for å knuse slangens hode, det vil si EØS-avtalen og den norske energiloven. Hvis Stortinget sier nei til norsk akseptering av kontrollorganet ACER, gjenstår våre sterke juridiske forpliktelser til deltakelse i EUs energipolitiske utvikling. Da er vi tilbake til kampen mot EØS-avtalen og norsk EU-tilpasning for øvrig. Nei til EU har vært flinke til å sette fokus på enkeltsaker i vårt husmannsforhold til EU. Det må bli en vesentlig strategi for Nei til EU at vi makter å sette enkeltsakene i en større politisk sammenheng. De nødvendige politiske beslutningene må ligge hos de politiske partiene, mens Nei til EUs oppgave er å bringe fram informasjon, skape debatt og en solid opinion mot EUs uakseptable og usosiale politikk.
Dette ekornet angriper slangens hale. EU-slangens hode er EØS-avalen som svinebinder Norges demokratiNår EU krevde at Norge skulle oppgi sitt gassforhandlingsutvalg, kostet det vårt land milliarder i tapte inntekter fra gassavtaler direkte med EU-stater. Når EU krever leveranser av strøm gjennom en rekke kabler til EU-stater, betyr det harmonisering av strømprisene, med dyrere strømpriser for husstander og næringslivet.
Når EU krever konkurranseutsetting av strømforsyningen har det ført til vi i Norge har om lag 160 selskaper som vil selge strøm. Du treffer dem i gågatene, på torgene, i kjøpesentre og ikke minst på telefon. De hevder alle at de har den billigste strømprisen, mens deres kamp om strømmarkedet er meningsløst. EUs konkurranseregler er derfor kraftig fordyrende for strømprisene, som de er ødeleggende for de fleste andre sektorer.
Norske og utenlandske energiselskaper tjener milliarder i profitt på dagens markedsliberalistiske praksis. Vi må sette fokus på EUs konkurranseregler og ta en debatt om vi er tjente med fri konkurranse eller offentlige monopoler under folkevalgt kontroll.
Det er bra med gode analyser av EUs politikk, men ennå viktigere er de politiske partienes målsettinger og strategier, for å gjennomføre sine alternative politiske løsninger. På den aktuelle energisektoren må vi kreve at all energiproduksjon og salg kommer under folkevalgte kontroll. Så sent som på 1980-tallet var energipolitikken underlagt folkevalgt styring i stat som i kommuner og fylkeskommuner. De politiske partiene må drøfte om det ikke er aktuelt å bringe energipolitikken tilbake under folkevalgt kontroll. Et godt solidarisk prinsipp er at Statskraft blir det sentral organ for strømforsyning. Etter forslag fra Statskraft vedtar Stortinget prisen pr. kilowatt for et år av gangen, gjeldene for alt salg av strøm i hele vårt land, til husstander, næringsliv og spesielt til kraftkrevende industri. Det vi har av overskudd av strøm kan selges til våre naboland, til en pris som ikke skal påvirke den norske kraftprisen.
Skal vi styre sammen energipolitikken, skal den under demokratisk kontroll? Eller skal EU og markedskreftene styre den?En viktig del av framtidens norske energipolitikk må være overgangen til ennå mer miljøvennlig energiproduksjon. Vi har store klimautfordringen som neppe lar seg løse under den rådende markedsstyrte energipolitikken. Norge har kunnskap og ressurser til å bli forgangsland i framtiden energipolitikk, som forbilde for andre land i Europa som globalt. Først må vi ta et oppgjør med vår sterke tilknytning til EU, med krav om oppsigelse av EØS-avtalen og evne til å sette de politiske utfordringen i en annen og mer framtidsrettet sammenheng. La derfor kampanjen mot ACER bli noe mer og omfattende i kampen mot EUs markedsliberalistiske energipolitikk.
Bilder/tekst: Knut Lindtner
Innlegget er tidligere publisert på derimot.no
1 har lest innlegget i dag.
Innlegget er lest totalt 1 794 ganger.
9 kommentarer. Leave new
Takk for denne gjennomgangen. Februar får vi dødsstøtet hva energioverføringen angår, jeg tror ikke der er noe å hente hos våre svikefulle dagens politikere Og hva om vi går mot en såkalt «lille istid» som varer 30-40 år fra start, pluss, pluss. Og norsk matforsyning er 30% – og i senterpartiet er der ringe interesse for å støtte landbruket. Få men store gardsbruk, mindre får klare seg så godt de kan. Innovasjon, hah på det området.
Flott informasjon. Nå går jeg over til resett.no og sjekker hvilke plukk de har tatt fra msm der (litt morro hører med), støttet av finanskapitalister = globalister (?). Parantesen tilsier at jeg ikke vet. Hvorfor har de ikke brukt en måned på denne energioverføringen. DISTRAKSJON er nøkkelordet.
Nå har jeg brukt tid på MOA, tatt med alle lenker. Blir så lei alle fragmenterte meldinger. Dette utgjorde et for øyeblikket et helt bilde av hva som utspiller seg i Syria og deler av midtøsten.Herlig, rent beroligende å konsentrere seg om et helhetlig bilde (om enn bare foreløpig. Anbefales.
Boye og du Lintner ga meg her tilsvarende.
UT AV EØS, før det blir umulig. La dem ikke få en tøddel.
Takk Knut Lindtner for en seriøs side, hjertelig takk. Lett å anbefale videre.
Jeg henger meg på den
Vi, i Norge, bor i et vinterland. der det er nødvendig med god oppvarming for å greie vinteren.
Så er det slik at vi med vår vannkraft kan greie dette, uten varmepumper, solceller eller termisk solenergi. Både til boligoppvarming og transport; enten det skjer med batteri-elektrisk alene eller med Hydrogen (fra elektrolyse) som rekkeviddeforlenger. ( Eller for ikke å belaste nettet for noe det ikke er konstruert for.)
Vi kan altså gjøre Norge til et nullutslippsland når det gjelder boligoppvarming og transport., med egne resurser.
Resten er partipolitikk og løgn.
Frankrikes president Macron intervjuades i BBC och trodde att fransmännen skulle göra detsamma som britterna och rösta för utträde om de fick chansen till en folkomröstning.
https://www.express.co.uk/news/uk/907719/Macron-France-vote-to-LEAVE-EU-referendum-Brexit-Brussels-Marr
I de sociala medierna kritiserades Macron för att inte utlysa en folkomröstning. Macron sa att han skulle göra allt för att Frankrike skulle stanna kvar i EU. Frankrike och Holland sa blankt nej till Lissabonfördraget 2005 och enligt EU:s utfästelser skulle det ha räckt med att ett land sa NEJ. Därefter fick Irland rösta och sa nej. Då tvingades de att rösta om tills de sa nej. Sveriges utrikesminister Margot Wallström var vid tillfället minister och politruck i EU och kritiserades hårt för sitt uttalande i brittisk TV där hon uppmanade folk att lägga besluten i ledarnas händer. «Leave it to the Leaders». I Tjeckien vägrade Vaclav Klaus att skriva på och vi höll andan. Det hoppet släcktes när EU skickade en Bilderbergare till Tjeckien. Klaus skrev på.
I Sverige genomfördes folkomröstningen på ett statskuppsliknande sätt. Dagen före omröstningen ledde nejsidan men under själva valet vann ja.sidan och dagen efter valet ledde nej-sidan igen. Valet gick inte rätt till och var olagligt. Nej-sidan fick nästan inga pengar och inget utrymme i medier eller andra arenor. Folk skrämdes och tystades. Omröstningen skulle strategiskt hållas före omröstningen i Norge eftersom man visste att Norge skulle rösta nej och man ville inte att det skulle ge svenskarna råg i ryggen. Alla förstod att omröstningen var riggad. Som hämnd röstade folket nej till EMU! På valaffischerna i EU-valet kunde statsministern Ingvar Carlsson och Mona Sahlin leende säga: «Lita på oss». I en dokumentär som sändes förra året deklarerade statsminister att hans mål varit medlemsskap i EU och bron till Danmark.I den sista kampanjen inför valet satt I Carlsson (S) tillsammans med de borgerliga och moderaterna som i vanliga fall var deras huvudmotståndare och blev tillfrågad av nej-sidans Kenth Pettersson facklig ordförande i Handels (LO) hur det kändes för en socialdemokratisk statsminister att sitta i samma soffa som BIldt (M) och Westerberg (FP)?
Precis som idag utsattes folk för repressalier om de förordade ett nej till EU. På arbetsplatser hände det vid personalmöten att chefer tvingade de anställda att tala om vad de skulle rösta på. Många slingrade sei genom att säga att de inte visste vad de skulle rösta på.
EU är inte ett fredsprojekt och har aldrig varit. Det är ett projekt för de rika och nu ser vi facit. En grundlagsstadgad politik – nyliberalism där alla andra ideologier som de ovan uppräknade men även konservativa ideologier. EU-projektet vilar på globalistiska/imperialistiska idéer vilket Barosso bekräftade när han talade om EU som ett imperium där nationalstaten skall avskaffas eftersom den är grunden för demokrati, politik och civiliserat välfärdssamhälle.
De yngre generationerna vet inte om hur det gick till när Sverige tvingades in i EU. Allt skall glömmas bort. Hjärntvätten av ungdomarna har varit total. Med olika jippon som Melodifestivaler, sport men också ungdomsevent där ungdomarna får priser av olika slag eller annan uppmärksamhet i sann propagandistisk anda. Inte minst när det gäller utbildning. Ett gammalt knep som brukar lyckas när man vill införa en ny samhällsordning. «Det är med barnen man skall börja» propagerade Mao.
Rättelse: «Då tvingades de att rösta om tills de sa ja».
Intressant för er norrmän kan vara att lyssna på SR, P1 Godmorgon Världen, och timme två «Kinas ökade inflytande över Venezuela». Det är ett lysande reportage av Lotten Collin. De globalistiska Rikemansklubbarna strider om världsherraväldet. Diktaturerna EU, Kina, tillsammans med afrikanska,sydamerikanska och asiatiska diktaturer tömmer nationerna och folken världen över på deras tillgångar och förslavar människorna. Det är en skrämmande verklighet och framtid som väntar oss. Gud give att folk vaknar upp i tid. Kina har redan etablerat sig i Afrika, och fortsätter med Sydamerika och Europa. I Sverige är kineserna nu ute efter hamnen i Lysekil. I Grekland har de redan lagt beslag på betydande tillgångar.
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1009139?programid=438 Gå fram till ca 1:33:11
Kanske någon kan översätta från svenska till norska?
Gunnar Knudsen, som brukte hele sitt politiske liv på å få norsk kontroll med fossekraften, vil snu seg i graven.
Man har nå har registrert at eøs reglene trumfer norske lover i nav skandalen stikk imot hva politikerne sa. Det som nå må komme er en rettsak fordi dette er avgivelse av suverenitet og bryter grunnloven. Det er det de har visst hele tia og derfor har de holdt på som de gjør. Ta dette til domstolene.