POSTED IN Olje-Energi, Russland

Bloomberg-ekspert:

Ingenting ble slik en forventet. Russland står igjen som vinneren.

9 kommentarer


Putin vinner energikriget – menar en expert i Washington Post

Av Global Politics

Den här artikeln i Washington Post är skriven av Javier Blas som är en kolumnist på Bloomberg Opinion som täcker energi och råvaror. Han har tidigare varit reporter på Bloomberg News och råvaruredaktör på Financial Times och är medförfattare till ”The World for Sale: Money, Power and the Traders Who Barter the Earth’s Resources”.

____________________________________________________________________

Putin vinner energikriget

Oavsett vilken indikator man använder vinner Rysslands president Vladimir Putin på energimarknaderna. Moskva tjänar hundratals miljoner dollar varje dag för att finansiera invasionen av Ukraina och köpa inhemskt stöd för kriget. När de europeiska sanktionerna mot rysk råvaruexport börjar gälla i november kommer regionens regeringar att ställas inför svåra val när energikrisen börjar drabba konsumenter och företag.

Elkostnaderna för hushåll och företag kommer att skjuta i höjden från och med oktober, eftersom de ökade oljeintäkterna gör det möjligt för Putin att offra gasintäkterna och begränsa leveranserna till Europa. Priserna i Storbritannien kommer troligen att stiga med 75 procent, medan vissa kommunala elbolag i Tyskland redan har varnat för att priserna kommer att stiga med mer än 100 procent. Ryssland har framgångsrikt försett energiförsörjningen med vapen. Västvärldens regeringar kommer att utsättas för ett allt större tryck att spendera miljarder antingen för att subventionera hushållens räkningar eller, vilket redan är fallet i Frankrike, genom att ta kontroll över elbolagen.

Den första indikatorn som visar hur Putin har vänt oljeböljan är den ryska råoljeproduktionen. Förra månaden klättrade landets produktion tillbaka till nära förkrigsnivåerna och uppgick i genomsnitt till nästan 10,8 miljoner fat per dag, vilket bara är en marginell minskning från de 11 miljoner som pumpades i januari omedelbart före invasionen av Ukraina. Baserat på branschens uppskattningar är oljeproduktionen något högre hittills denna månad.

Det är inte en blipp: Juli markerade den tredje månaden i rad med återhämtning av oljeproduktionen, med en produktion som är betydligt högre än årets bottennotering på 10 miljoner fat som fastställdes i april, när europeiska köpare började undvika Ryssland och Moskva försökte hitta nya köpare.

Efter den inledande kampen har Ryssland hittat nya kunder för den miljon fat per dag eller så som de europeiska oljeraffinaderierna har slutat köpa på grund av självsanktioner. Det mesta av denna råolja hamnar i Asien – särskilt i Indien – men också i Turkiet och på andra håll i Mellanöstern. En del hamnar fortfarande i Europa, där köparna fortfarande köper rysk råolja innan de officiella sanktionerna planeras införas i början av november. Alla som satsade på att den ryska oljeproduktionen skulle fortsätta att minska – inklusive mig själv – hade fel.

Den andra indikatorn är priset på rysk olja. Inledningsvis tvingades Moskva sälja sina smaker av råolja med enorma rabatter jämfört med andra sorter för att locka köpare. Under de senaste veckorna har Kreml dock återfått prismakten och dragit fördel av en stram marknad.

ESPO-råolja, en kategori av rysk olja från Fjärran Östern, är ett bra exempel på den nya trenden. När den var som lägst tidigare i år såldes den med en rabatt på mer än 20 dollar per fat jämfört med Dubai-olja, det regionala oljeriktmärket för Asien. Nyligen har ESPO-råolja bytt ägare till samma pris som Dubai. Urals råolja, det ryska flaggskeppet för oljeexport till Europa, gynnas inte lika mycket som ESPO, eftersom dess viktigaste köpare traditionellt sett har varit länder som Tyskland snarare än Indien. Men den återhämtar sig också i pris och sålde nyligen 20-25 dollar per fat billigare än referenspriset Brent, efter att ha handlats med en rabatt på nästan 35 dollar i början av april.

Moskva finner nya råvaruhandlare, ofta verksamma från Mellanöstern och Asien och troligen finansierade med ryska pengar, som är villiga att köpa dess råolja och skeppa den till hungriga marknader. Med Brent-råolja som svävar nära 100 dollar per fat och med Ryssland som kan erbjuda mindre rabatter, finns det gott om pengar som kommer in till Kreml. Åtminstone för tillfället fungerar energisanktionerna inte.

Den sista indikatorn på Rysslands framgång är politisk snarare än marknadsrelaterad. I mars och april var västerländska beslutsfattare optimistiska om att Opec-kartellen, som leds av Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, skulle säga upp sin allians med Ryssland. Motsatsen har varit fallet.

Trots att USA:s president Joseph Biden reste till Riyad har Putin behållit sitt inflytande inom OPEC+-alliansen. Strax efter att Biden rest från Saudiarabien flög Rysslands vice premiärminister Alexander Novak, som är landets kontaktperson för att hantera förbindelserna med kartellen, till kungadömet. Några dagar senare tillkännagav OPEC+ en minimal ökning av oljeproduktionen, vilket håller trycket på de globala energimarknaderna uppe.

Segern på oljemarknaden innebär att Putin har råd att avstå från intäkter genom att begränsa försäljningen av naturgas till Europa, vilket sätter press på Berlin, Paris och London, som förbereder sig för massiva prisökningar på energi i detaljhandeln och potentiell brist som kan leda till ransonering i vinter. Moskva tjänar så mycket pengar på att sälja olja att man har råd att begränsa råoljeförsörjningen till östeuropeiska länder också, vilket man gjorde tidigare i veckan.

En kombination av kallt väder, ökad efterfrågan på el och stigande priser senare i år riskerar att underminera västvärldens stöd till Ukraina. De europeiska politiker som har varit ivriga att vinna internationellt beröm genom att visa upp sitt stöd för Kiev kan vara mindre villiga att betala den inhemska notan för att undvika energifattigdom bland sina egna väljare.

Offentligt är de europeiska regeringarna fortfarande fast beslutna att avvänja sig från rysk energi. Privat måste de erkänna de svårigheter som denna hållning hotar att orsaka för deras ekonomier. Putin vinner energislaget; låt oss hoppas att detta inflytande inte är tillräckligt kraftfullt för att få västerländska politiker att mjuka upp sin hållning i det verkliga kriget.

Innlegget er hentet fra Global Politics

Forsidebilde: Azzedine Rouichi, Algerian Sahara – Yoûf-Ehakit – Stable for thousends of years – The most thiny leg has 15 cm.



1 har lest innlegget i dag.
Innlegget er lest totalt 1 236 ganger.

Teksten står for forfatterens mening, ikke nødvendigvis www.derimot.no sin.

9 kommentarer. Leave new

  • Og Russland , som ble presset til militær krig i Ukraina, grunnet at USA/EU/Nato ville bygge Ukraina til en røverhule. Med forskjellige biovåpen-laboratorier og andre militære installasjoner, for et framtidig angrep på Russland/Krim, kunne jo/vel egentlig vært smartere enn å gå til militært angrep.

    Men. Det hadde vært spennende å se hva som hadde skjedd om Russland, i stedet for militær krig med mange døde, bare hadde skrudd igjen eksport av energi og andre nødvendige råvarer til vesten. Og istedet solgt til Asia/Kina/India som nå.
    Vestlig media, i hvertfall i Norge, latterliggjorde jo en slik mulig strategi. Og postulerte at Russland i så fall raskt ville knele. 😉
    Hva hadde trekket fra vesten så vært? Demonisering av Putin/Russland selvfølgelig. – Men også et atomangrep; ‘ atomulykke’ ? Droneangrep med virus fra Ukraina mot Russland?
    Putin ville vel uansett ‘ bli tatt ut’ , som Stoltenberg har uttalt. – Som Gadaffi ble ‘tatt ut’ fordi han ikke ville innordne seg/la seg styre av den amerikanske dollaren.

    Vil vesten lære?
    Ikke før det tar et oppgjør med sine egen militære og økonomiske angrepskriger , – som f.eks. mot Irak, syria, Libya, Afghanistan……….
    Det hadde vært ønskelig. – Men lite trolig.
    – Før den vestlige befolkningen skjønner at de som styrer i vesten, og Norge, i dag må bort.
    ‘ Tas ut. ‘
    Vi tror disse lederne sitter med egenskaper som gjør de egnet som ledere. Men de er ukyndige. Når ukyndige mennesker slår seg sammen blir det ikke mer kyndighet. Bare latterlig og farlig politikk.
    Men det de gjør er å skape en kaotisk verden så folk TROR de trenger disse gærningene. ( Ref også den idiotiske ‘strømkrisen’ i Norge. )
    Gjennom kaos til makt tydeligvis.
    Vi bør gi de,/ systemet deres, kaos tilbake. Vi er frie mennesker.

    Svar
    • De «ukyndige» er satt inn i de stillingene de har for å være nyttige idioter for de som virkelig har makten i verden og styrer de ved hjelp av utpressing, manipulasjon, korrupsjon og løgner…

      Svar
  • Nils Bjørkelo
    17 august 2022 9:38

    Hei, jeg deltar på en debatt om antall land som støtter vestens sanksjoner. Men reelle opplysninger om dette temaet later til å stoppe opp i feb – mars.
    Noen påstår at kun 5 land i FN stemte imot men dén avstemninga gjaldt kun lite forpliktende «fordømmelse».
    Regner med at alternative media har skrevet om dette men hovedargumentet til mine meningsmotstandere er: Ikke les Steigan / Derimot!
    På forhand takk.

    Svar
    • Hei Nils.
      Jeg tror du må grave på FN,s websider,det finnes også timelange youtubevideoer hvor FN,s medlemmer foretar avstemminger.
      De fleste FN medlemmene foretrekker å stemme blankt,noe som oppfattes som manglende stötte til sanksjoner,så det blir uansett vanskelig å få noe eksakt tall for den ene eller andre siden.
      Men det blåser mer og mer fra en kant nå,som kan leses i den ökende interessen for BRICS.Det burde jo väre en pressekontakt eller noe innen FN eller norsk UD som burde hjelpe deg med dine spörsmål.
      Om du får ut noe tallmateriale,da håper jeg du deler med oss her på Derimot og til slutt,ikke gjör som mora di sier,hehe,i dette tilfelle dine meningsmotstandere,les Derimot og Steigan og mye ,mye mer og siden gjör du deg opp en egen mening.

      Svar
      • Nils Bjørkelo
        17 august 2022 11:33

        Hei Jan.
        Takk for en god kommentar. Jeg har nok neppe energi og kapasitet til tråle FN / UD. Jeg er rimelig sikker på at Steigan har noen tall jeg kan rappe …
        Det er el stort sett USA, Canada, EU, Israel, Sør-Korea, Australia …?
        Mvh. Nils

        Svar
        • Torfinn Slettebø
          17 august 2022 19:11

          Velkomen til Derimot.no (og Steigan.no). Kanskje vert du positivt overraska?

          Eg trur du har fått med dei mest sentrale landa som krigar økonomisk med sanksjonar mot Russland. Men me må ikkje gløyma at Storbritannia og Noreg òg deltek i alle rundane med EU-sanksjonar.

          Det store biletet ar altso at USA/Nato/EU prøver å øydeleggja russisk økonomi. I alt om lag 40 land trur eg kan vera eit godt tips. Dette prøver Vesten å framstilla som «verdssamfunnet».
          Sidan verda har kring 200 nasjonar, finst det 160-170 land som ikkje deltek i sanksjonane.

          Avstemmingane i FN er ei sak for seg. Der har eit stort fleirtal av landa i verda teke avstand frå Russland si krigføring. Terje Valen har tidlegare skrive ein artikkel her på Derimot.no om dette, med meir presise opplysningar.

          Svar
    • Svein Jensen
      17 august 2022 11:19

      Menings motstanderne har ALDRI noen motargumenter og liker kun fra seg de samme intetsigende frasene som om de er programerte botter hele gjengen….

      Svar
    • «..men hovedargumentet til mine meningsmotstandere er: Ikke les Steigan / Derimot!»

      Greit nok. – Kanskje.
      Men er det et argument? – Og når det er et hoved- argument….
      Og kunne vi få en avstemming om hvilke land som støttet angreps- krigene mot Irak, Syria ( skjult bak USA- oppbygde IS) og Libya?

      Men det er bra at så mange som mulig engasjerer seg, uansett avstemming.

      Svar

Legg igjen en kommentar

Din e-postadresse vil ikke bli publisert. Obligatoriske felt er merket med *

Fill out this field
Fill out this field
Vennligst skriv inn en gyldig e-postadresse.

Next Post

USA truer med å definere Russland som en sponsor av stats-terrorisme.

Russland: Det vil skape en avgrunn mellom oss.

Previous Post

Russlands nye posisjon:

Vest-Europa blir taperen.

Teksten står for forfatterens mening, ikke nødvendigvis www.derimot.no sin.